1Debora och Barak sjöng sedan en sång om den underbara segern:2"När Israels furstar visar vägen och folket villigt offrar sig, prisa Herrens namn!3Hör ni kungar, lyssna ni härskare! Jag ska sjunga inför Herren och spela inför Israels Gud.4Du Herre ledde oss ut ur Seir och fram över Edoms slätter och marken skakade, himlen öppnade sig och molnen tömde sig på regn.5Bergen skälvde inför Herren, den väldige på Sinai, Israels Gud.6På Samgars och Jaels tid låg vägarna öde. Vandrarna valde vindlande stigar.7Israels städer låg tomma tills Debora blev en mor för Israel.8När Israel valde nya gudar kom katastrofen. Varken sköld eller spjut fanns. Israels 40.000 saknade vapen.9Jag gläder mig åt Israels ledare och åt alla som villigt följer dem! Prisa Herren!10Prisa honom, alla ni som rider på vita åsnor och sitter på dyrbara mattor, och alla ni som går till fots.11Lyssna till sångarna som sjunger lovsång till Herren vid brunnen, sången om hur Herren räddade Israel med sina krigare. Herrens folk tågade in genom portarna!12Vakna Debora, vakna och sjung! Stå upp, Barak! Du Abinoams son, för bort dina fångar!13De tappra som fanns kvar marscherade ner från berget Tabor. Herrens folk kom till mig med sina ledare.14De kom från Efraim och Benjamin, från Makir och Sebulon.15Isaskars furstar följde Debora och Barak ner i dalen. Man drog dit ner på Herrens befallning. Men Rubens stam blev kvar vid sina eldar.16Varför satt du hemma vid hjordarna och spelade på din herdeflöjt? Rubens stam är splittrad.17Varför stannade Gilead på andra sidan Jordan? Och varför blev Dan kvar vid sina fartyg? Varför satt Aser kvar vid stranden i lugn och ro?18Men Sebulons och Naftalis stammar riskerade livet på stridsfältets höjder.19Kanaans kungar stred vid Taanak, nära Megiddos källor, men de blev utan silver och utan byte.20Till och med himlens stjärnor stred mot Sisera.21Den brusande floden Kison förde bort dem. Dra vidare, var stark!22Hör hovtrampet från fiendens hästar! Se, hur stridshästarna jagar fram!23Men Herrens ängel förbannade Meros. 'Förbanna dess inbyggare', sa han. 'De deltog inte i striden mot Herrens fiender.'24Välsignad ska Jael vara, kaineen Hebers hustru, ja, välsignad mer än andra kvinnor som bor i tält.25Han bad om vatten, men hon gav honom mjölk i en dyrbar skål!26Hennes hand grep efter tältpluggen, och med snickarens hammare genomborrade hon Siseras tinning.27Han sjönk ner vid hennes fötter och var död.28Siseras mor såg väntande ut genom fönstret. 'Varför dröjer hans vagn så länge? Var är klappret av hovar?'29Då svarar hennes hovdam, och själv ger hon samma svar:30'Bytet är stort, en flicka åt var man, eller två, dyrbara mantlar åt Sisera och vackra tyger till mig. Allt detta som byte!'31Herre, som Sisera ska alla dina fiender förgås, men de som älskar Herren ska stråla av kraft som den uppgående solen!"Därefter fick landet fred i fyrtio år.